Flemish Baroque Era Painter, 1590-1661 was a Jesuit brother and Flemish Baroque painter who specialized in flower still lifes, and is particularly well-known for his contributions to the genre of "flower garland" painting. His paintings were collected enthusiastically by courtly patrons and he had numerous imitators. Born in Antwerp, Seghers moved to the Dutch Republic around 1601, following the death of his father Pierre and the conversion of his mother to Calvinism.[1] The young artist returned to Antwerp by 1611, where he was enrolled in the guild of St. Luke as a student of Jan Brueghel the Elder.After re-converting back to Catholicism, in 1614 he became a noviciate in the Jesuit order in MechelenUntil 1625 Seghers continued to work as a painter in Antwerp, as well as a stay in Brussels in 1621Sources differ regarding his status in the Jesuit order: some claim that he was ordained a priest in 1625,while other argue that he remained a lay brother.   Related Paintings of Daniel Seghers :. | Portrait of Prinsesse Louise Auguste of Denmark | entrance to the grand canal,venice | Duke Gortchakov | The Triumph of Death fyfg | Modo de volar |
Related Artists:
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
William Matthew Prior
American, 1806-1873
Fisher Jonathan
American. b.1768 d.1847 was the first Congregational minister from 1794 to 1837 in the small village of Blue Hill, Maine in the United States. Although his primary duties as a country parson engaged much of his time, Fisher was also a farmer, scientist, mathematician, surveyor, and writer of prose and poetry. He bound his own books, made buttons and hats, designed and built furniture, painted sleighs, was a reporter for the local newspaper, helped found Bangor Theological Seminary, dug wells, built his own home and raised a large family. Truly a renaissance man in the breadth of his accomplishments Fisher invites comparison with a Franklin or Jefferson. In his manners, morals and writings Fisher represents the best of the vigorous New England churchmen who shaped the standards of their congregations during America's formative years.